Inatt sov jag faktiskt ganska bra och var utvilad, vaknade heller inte mer än en gång under natten och sedan inte förrän klockan 7 igen. Sedan blev det långpromenad i skogen igen.
Det är åtminstone en positiv sak med den här flytten, jag kommer iväg till skogen så mycket oftare. Förr gick jag väl så gott som varje dag, men det var ganska mycket längre att gå så det var inte helt schysst mot svarta vovven i solsken – härifrån blir det så att jag går ut i skogen flera gånger om dagen.
Till en början tyckte jag faktiskt inte om att det var så nära, för jag tycker om att gå långt. Men istället för en promenad á ca en mil om dagen/varannan dag hur det nu råkade bli, blir det nu flera promenader på minst 5 km om dagen och det är kanske bättre så, dessutom kommer man dit oavsett väder för skulle det plötsligt bli akut att man behöver ta sig hem så är det inte så långt att gå.
Ska jag vara ärlig så gör det ganska ont att gå längre sträckor för det skaver mot såret, men det bryr jag mig inte om. Det har åtminstone inte blött mer så jag tror att det kommer att läka på bra.
Jag har accepterat tillvaron nu. Jag har gjort adressändring, jag har också accepterat allt annat. Jag kan själv inte göra så mycket mer åt vissa saker, som till exempel den komplicerade kärleken, åtminstone inte i nuläget. Det fick natten mig att inse, att jag har accepterat läget och kan glädjas åt att älska oavsett vad som sker. Drömde så vackert om mannen som jag önskar dela liv med, utan att ens bli nedstämd när jag vaknade ur drömmen – snarare kände jag mig lycklig eftersom det var en så vacker dröm.
Jag skulle verkligen vilja duscha nu men det finns inget varmvatten i det här huset förrän till kvällen så jag får väl vara lite halväcklig när jag ska iväg om några timmar. Jag och Theresia ska åka till Hunneberg, verkar det som 
Det är så fint där men man blir ändå lite orolig för älgarna där.
Jag minns när vi åkte och tittade på dem när jag var liten och en älg stack in huvudet genom det öppna bilfönstret. Skitläskigt. De är inte direkt skygga så jag har fått för vana att vara ganska mycket på min vakt när jag är där uppe, inte för jag vet vad det hjälper att vara på sin vakt, ser man en älg och det finns anledning att vara rädd för den är det väl redan för sent vid det laget 
Ska se om jag hittar några batterier som duger. Igår fotade jag lite med mammas kamera men sen hittade jag ingen usb-kabel till den. Men hennes kamera är så mycket bättre än min så jag funderar på att lägga beslag på den under min vistelse här eftersom hon själv inte använder den. Men då måste jag ju hitta kabeln..
På tal om foton, söndagens tjejsnack handlade om foton så jag ska väl passa på att svara på frågorna. Men först ett litet collage på lite olika bilder jag tagit genom tiderna.
Tjejsnack #9
Fotografering
1. Framkallar du dina digitala foton?
Nej, jag har aldrig gjort det men det finns en hel del bilder som jag skulle vilja ha framkallade.
2. Står du helst framför eller bakom kameran?
Jag hatar att stå framför kameran om inte jag själv är fotografen
3. Vad fotograferar du mest?
…låter väldigt egoistiskt, men mig själv. Jag brukar ta lite bilder som ska förmedla olika saker – hade jag haft något offer att fotografera närhelst lusten faller på hade jag antagligen fotat den personen hellre än mig själv.
4. Vilka kamera-egenskaper är viktigast för dig?
Eh, jag vet inte. Min kamera är fruktansvärt dålig så jag skulle ju bli nöjd med vad som helst som är lite bättre T.ex. ska den inte ta flera sekunder på sig innan den faktiskt reagerar på att man trycker in knappen för att ta kort. En sak som är viktig är att den ska vara digital. Jag vill gärna ha en digital systemkamera, för jag börjar bli lite knäpp på alla automatiska funktioner som jag inte alltid vill ha när jag fotar.
5. Ett tillfälle då du önskar att du hade haft med dig kameran?
Jag har suttit och funderat på den här frågan men jag kommer faktiskt inte på något särskilt tillfälle. Jag tänker på olika situationer som jag själv varit med om, till exempel när jag och nena hade rott iväg i båt utan lov och hade problem med att komma tillbaka till bryggan. När jag sedan skulle kliva ur båten gled den iväg så jag blev hängande med fingrarna vid bryggan och tårna mot båtkanten som en hängbro. Det hade varit kul att få kort på men vad hade väl det hjälpt mig om jag haft med kameran för jag hade ju inte kunnat ta kort ändå eftersom jag hade fullt sjå med att hålla mig fast. Hur jag lyckades ta mig upp förstår jag inte, fingrarna är visst starkare än man tror
Frågorna kommer från Tjejsnack
Hihi! Jag som blond! Och en pytte pytte Jon! Det är skoj med bilder…